Familj och samhälle under jägarstenåldern

Generellt är jägar/samlarsamhällen ganska jämlika, utan några egentliga hövdingar med oinskränkt makt över andra människors liv. I stället brukar det finnas sk. aktivitetsledare, vilkas ledarskap oftast inte är vare sig ärftligt eller permanent. Någon är t.ex. erfaren och kunnig inom en viss typ av jakt, och leder sådana expeditioner, någon vet var och hur man hittar den bästa keramikleran, någon annan kan genom sina andliga talanger leda religiösa ceremonier, osv. Också mellan könen råder vanligen jämlikhet, beroende på att män och kvinnor i lika hög grad bidrar till försörjningen.

Den stabila, monogama kärnfamiljen, som i dag i många fall betraktas som det normala urtillståndet, behöver inte alls ha varit, och var sannolikt inte heller, det normala under stenåldern. Som ofta skett i sentida samhällen med stenåldersteknologi, uppfostrades kanske inte alltid barnen av sina föräldrar, utan av andra släkt- eller stammedlemmar. Jakt, fiske, insamling, handelsresor och ceremonier gjorde sannolikt att medlemmar av samma ”familj” ofta vistades på olika håll.

Dödligheten var avsevärt högre på stenåldern än i dag, och sjukdomar och olyckor kunde snabbt decimera antalet familjemedlemmar och ge upphov till helt nya konstellationer. Man bör också ha i åtanke att det i alla tider och samhällen funnits kvinnor och män som av olika skäl inte levat i konventionella familjer och avstått från att skaffa barn, men ändå haft en självklar plats i samhället.