LIVET VID ÄLGJÄGARFOLKETS VISTE

Vid den tid som Älgjägarfolkets viste gestaltar, ca. 4 000 f.Kr., förekom inget jordbruk i Norrland, utan människorna levde på jakt, fångst, fiske och insamling av vilda växter och vildfågelägg. Människorna var inte bofasta, utan flyttade säsongsvis dit tillgången på bytesdjur, fisk och bränsle var bäst.

Perioder med riklig tillgång på föda växlade med mera knappa perioder. Jakt, fångst, fiske och insamling var beroende av faktorer som människorna inte kunde påverka, och marginalerna var många gånger små. Tillgång på ved för uppvärmning och matlagning var också av stor betydelse för överlevnaden.

Norrland befolkades från flera olika håll vid den senaste istidens slut, och mer eller mindre våldsamma konflikter mellan olika etniska grupper, i kombination med kamp om periodvis knappa resurser, kan också ha påverkat livet för de människor som under stenåldern levde i vad som skulle komma att bli Västerbotten.

Uppfattningen att stenåldersmänniskorna bara hade 2-3 timmars arbetsdag, som man ibland stöter på i litteraturen, baserar sig på förhållanden hos nutida ”stenåldersfolk” i betydligt varmare klimat, med oändligt rikare tillgång på föda än vad som var fallet i Västerbottens inland under stenåldern. Man kan inte jämföra stenåldersliv på Nya Guinea med stenåldersliv i Svansele, och det är mera realistiskt att tänka sig att stenålderns västerbottningar snarare hade 2-3 timmars ”fritid” om dagen, och ägnade återstoden av tiden åt anskaffning av föda och bränsle, tillverkning, underhåll och reparationer av kläder, vapen, fångstredskap, bostäder, båtar, mm.

Den bild av stenåldern som möter besökarna vid Älgjägarfolkets viste bygger så långt det är möjligt på arkeologiska fynd, men för att sätta kött på de forntida benen också på jämförelser med folkslag som levat med stenåldersteknologi in i modern tid, sannolikheter, gissningar och antaganden.

Fornfynd som sten- och benredskap går att kopiera, kokgropar och fångstgropar att rekonstruera. Konstruktionen av långhus och hyddor går utifrån arkeologiska fynd och etnoarkeologiska jämförelser att ana sig till. Men när det kommer till stenåldersmänniskornas vardagsliv; deras kläder, språk, sociala förhållanden, sedvänjor och världsåskådning, kommer vi aldrig närmare sanningen än vad gissningar och spekulationer kan föra oss.

Våra kunskaper om det dagliga livet under stenåldern är i bästa fall ofullständiga; i de flesta fall obefintliga. Det går därför inte att entydigt anta att livet under stenåldern var ”bättre” eller ”sämre” än vad det kom att bli under senare tidsperioder. Kanske var det bara annorlunda.